Debbie har en 50-talsmöbel till salu

Jag får ett sms från han som inte riktigt vill försvinna.
"Kom precis från modeveckan i Stockholm. Jobbigt att festa ihjäl sig på visningar med modeller och sprit. Eller hur? ;) Var du där?"

Okej din snygge jävel, vad vill du ha sagt? Jag har PMS och hade precis börjat glömma bort din existens, så cut the crap. Du är en 50-talsmöbel som jag behållt för att du varit så snygg men du är opraktisk, naggad i kanterna och jag börjar bli trött på dig. Ändå kan jag inte låta bli att bli både glad och besviken för att vi inte stötte på varandra. Jag tror det är därför du står kvar och samlar damm, jag kan inte bestämma mig för om jag vill ha dig eller inte. Och jag har egentligen inget val heller, du är för tung för att lyfta ut själv nämligen, need assistance. Ge mig en karl som är snyggare, mer kreativ, mer framgångsrik, mer socialt kompetent än dig och som har fler intressen som går hand i hand med mina än vad du någonsin har haft. Jag vet, Gud, att det blir ett ganska svårt mission men, please, du kan väl försöka? Då minsann, när han dyker upp eller ramlar ner från himlen, ska den karln få hjälpa mig att bära ut den där gamla möbeln från min hjärna. En gång för alla.